saknad
Det är inte längtan efter sommaren, önskan att bygga en ny kolonistuga, sug efter grillat och rosé.
Det är saknad, sorg.
När den värsta chocken, den gränslösa sorgen, lagt sig...
..då kommer saknaden. Tankarna, minnena...
Kolonin som var vår oas, vår tillflyktsort. Där inget negativt existerade, bara glädje och ro.
Så brukade du säga, när du kom cyklandes på grusvägen, hur skönt det var att komma dit för det var så fridfullt.
Vad blir sommaren i stugan utan dig?
Hur innerligt jag än önskar och ber att du fanns kvar här så var ditt val ett annat.
Kanske kommer jag aldrig riktigt förstå, varför, eller ens att du är borta.
Min underbara älskade vän, som jag saknar dig.
Du kommer alltid vara med i tankarna, minnet av dig och alla fina stunder, alla skratt och tårar. ♥
Åh. Så fint skrivet. Och sorgligt som attan är det.
Massa kramar